Save smart - medlemsorganisation för konsumenter
Jag sparade det bästa till slutet: Exklusiva vinerbjudanden med The winecompany. Jag som älskar rött vin, särskilt mustiga viner, kommer på fredagen gå till systemet för att köpa detta vin (se länk)
http://www.savesmart.se/exklusiva-vinerbjudanden
Skynda och gå med.. finns något för alla smaker.
Humanity for all
Snyggt + budskap + välgörenhet = FABOLOUS
Hojta till om ni vill ha, här i U-town kan de köpas för bra pris.
Thomas Sabo & Snö of Sweden
Visst kan man kalla det smyckeshysteri!
Nu är jag lycklig ägare av Thomas Sabo armbandet som jag eventuellt ska köpa en berlock till, annars tycker jag att det är väldigt stilrent att ha det som det är. Jag valde den lite tjockare varianten.
Om jag köper en berlock till så blir det denna
Jag gick in i smyckesbutiken för att köpa Thomas Sabo armbandet men kom ut med även detta eleganta Snö armband som jag endast betalade halva priset för. 
"Rea är bra för själen, sämre för plånboken"
Marc by Marc Jacobs
Idag fick jag hem mina två efterlängtade ringar från Marc by MJ med latin budskap på.
Nu äger jag de två med budskapen:
Serva Me Servabote (Save me and I will save you)
Datum Amore Ad Defend (Given in love for protection)
Jag älskar't! Snart äger jag även de andra, det kan jag lova.
Nästa projekt är att få tag på ett av läderarmbanden, de är så sjukt snygga.
¨
Undersökning för småbarnsföräldrar
Buzzador har en kampanj för småbarnsföräldrar! Gå med nu som mig.
Använd länken:
https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Hanni_
- En kampanj som riktar sig mot föräldrar med barn födda mellan 1 juli 2010 och 1 september 2010. Det rör sig alltså om riktigt små bebisar, och även gravida som beräknas föda inom de närmaste dagarna! Inbjudan till denna kampanj kommer gå ut till målgruppen under september.
- En kampanj som riktar sig till föräldrar med barn födda mellan 1 jan 2009 och 17 mars 2010, det vill säga barn som är ca 6-18 månader gamla. Inbjudan till denna kampanj kommer gå ut till målgruppen inom bara några dagar,
100:e inlägget, gästbloggare Emelie
Jag satt och läste Mary Kays nyhetstidning och blev påmind om bekvämlighetszoner. Alla har vi dem - mer eller mindre - de där bekväma zonerna vi helst inte lämnar.
Under de två senaste åren har jag jobbat otroligt mycket med att bryta mina bekvämlighetszoner. Det började i min strävan ut ur anorexi, och gick vidare i en längtan efter fortsatt utveckling. Jag visste att om jag stannade i alla de bekväma och trygga situationer och mönster jag byggt upp skulle jag aldrig fortsätta att utvecklas.
Det häftiga är att när jag blickar tillbaka ser jag verkligen ett mönster av mod och obekvämligheter. Ibland kan jag känna mig skittrött på att ständigt utsätta mig själv för utmaningar, och lika ofta längtar jag ihjäl mig efter att slänga mig i soffan, dra filten över huvudet och bara få vara ifred med mina fördomar och rädslor för livet.
Av någon anledning som jag inte alltid riktigt förstår fortsätter jag att ta ett steg vidare, för att blotta mig själv ytterligare och utsätta mig själv för de mest konstiga situationer.
Men så sitter jag här - helt obekväm, frustrerad och lite trött - och funderar vad nästa steg kan vara. För jag är beroende av att växa, utvecklas, utsättas och lära mig nya saker. Och summa summarum - numer älskar jag det obekväma.
/Emelie Karlsten
Motivation-donerare
S N U S
Bilden talar för sig
Legen... wait for it... DARY!!!
(Internt mellan Blomman och mig: "jag-bajsade-precis"-inlägget haha)
Carolinas syndigt goda vit choklad- och blåbärs- cheesecake tog kontrollen över mig och jag tror nog att jag slog rekordet i att slicka rent två skålar så fort som möjligt. Cheesecake är min trogna favorit och cheesecake-begäret är något jag inte kan stå emot.
Något annat jag inte kan stå emot är att äta onyttigt så fort jag börjar mumla om att äta nyttigare och leva ett sundare liv. Pumpakärnor, linfrön, bönor, grönsaker och citronvatten byts illa kvickt ut mot godis, choklad, Maxmål och läsk.
Nu har jag påstått något liknande i en veckas tid och jag är glad att den enda människan som har hört mig yttra dessa ord, inte bryr sig ett skvatt om vad jag äter. Trots att jag envist håller fast vid "Det här är den sista. Jag lovar! Du ska få se".
Ja, egentligen är det inte så konstigt. Jag saknar disciplin. Där har ni det gott folk. Jag är en envis person som ibland tar vatten över huvudet och inte riktigt inser att jag borde ha gett upp tidigare med en uns stolthet kvar.
Med det sagt kan jag gå tillbaka till ämnet cheesecake, 1 bit kvar och på onsdag blir det en ny cheesecake och 2 nya skålar. They're mine, hands off!
Nattmänniskor behöver också sysselsättning
När jag var en krypande liten sak var det inte bara jag som var vaken under dygnets senare timmar, men jag kan klargöra en sak - det var endast jag som var nattmänniskan. Min sysselsättning var att krypa runt och hålla alla vakna. Historien om pappa som sa till mig att jag skulle sluta krypa runt och väcka mina bröder, har jag hört ett hundratals gånger.
Mamma försökte natta mig och när hon själv hade somnat började jag krypa runt till mina stackars bröder som skulle upp tidigt till skolan. Varvid jag blev tillsagd av pappa att sova, och mina söta bröder grät för att jag fick skäll.
Jag är sannolikt den främsta nattugglan jag känner till. På den tiden när jag bodde hemma hade jag syskon att väcka och störa. Att jävlas med syskonen är ju det bästa som finns för det yngsta busfröet i familjen. Idag finner jag inte lika stor glädje i att väcka vännen jag bor med. Det ligger inte samma skadeglädjekänsla i det och konsekvensen skulle förmodligen inte vara vacker att beskåda.
Så vad ska vi nattugglor ta oss till i en stad där det i princip inte finns något annat att göra än att dra ut till krogen efter 21.00, om man precis har missat kvällsbion? En vän i Sthlm berättade att de hade gått på nattbio under helgen. Ett utomordentligt bra alternativ till krogen tycker en filmfantast som jag. Nu är det bara att övertyga Uppsalas kommun att följa i storstadens fortspår och öppna en natt-biograf här också!
Uppdatering krävs
* Uppföljande av favoritbloggarna
* Egna bloggen
Saknar att läsa och skriva. Ska bli skärpning på det!
Nya icke-fungerande MSN
En ny version av msn är ute på marknaden för den som är girig. Varför nu jag skulle lockas av att ladda ner den nya versionen, har jag ingen som helst aning om. Jag är nästan aldrig längre inne på msn och jag kunde inte ha brytt mig mindre om att få några nya uppdateringar där. Livet utan lika stor användning av datorn har kännts som en befrielse och jag har njutit mer av våren.
Men den där lilla uppdateringsrutan störde min rofyllda dag och en röst i mitt huvud viskade lite för högt att jag borde trycka på den. "Äh, varför inte se vad som erbjuds, det står ju att det endast tar några minuter". Vad som skulle ta några minuter, enligt mig max 3 minuter, tog en halvtimme. För en stackare som inte äger en tålamodsgen, som jag, är det en evighet. Vet ni vad kontentan av fallenhet för reklam och gratisprodukter var, icke-fungerande-nya-msn.
Ja, så var det med den visan. Tur att jag har fått min mycket saknade Emelie-dos, myst (mysit?) med Kulan och fått hem min roomie från NYC. Solen har det inte heller rådit någon brist på. Dessutom måste jag skicka ett tack till Mediemätning i Skandinavien AB. De har slumpmässigt framtagit mitt namn ur det centrala befolkningsregistret angående en intervju om mina TV-vanor. Ibland krävs det ytterst lite för att känna sig speciell, särskilt pga att jag aldrig tittar på TV.
Sådär ja, nu är det bara att gräva ned huvudet i kursboken och invänta anledningar till att komma bort från studierna. Iof har jag redan ett antal anledningar lagrade i min inte-plugga-reservoir.
Den bistra sanningen
Sitter i min bekväma arbetsstol, och dricker Gevalia kaffe. I högtalarna ljuder Johnny Cash's collection. Ansiktet smord med Diors 2 olika multi-perfection krämer, inväntandes på att sminka mig med Dior smink. Kroppen är smord med Body shop's Body butter. Har mina nytvättade, vikta kläder redo i en hög på sängkanten. Njuter av min långsamma förberedelse inför nattens arbetspass som börjar om en timme.
I princip är allt lugnt och harmoniskt. Min nya parfym doftar fräscht från rummets ena hörn. Citrusdofter har alltid varit en favorit. Det enda undantaget från en fläckfri kväll är att mjölken är 12 dagar gammal. Äsch, vad gör en miss när jag har all tid att förbereda mig inför taxifärden till jobbet.
Det som gnager i huvudet, är gårdagens incident. Trots att jag har jobbat hårt för att ta mig dit jag är idag, varje krona har blivit förtjänta efter timmar av svett, känner jag mig aningen borttappad. Plötsligt känns min tillvaro orättvis och allt jag äger meningslöst.
Varför?
26/3
Vid en busshållsplats, mitt i stan, står jag lite smått kissnödig och väntar på buss nr 6 som ska ta mig hem. Framför mig, på den nya träbänken, sitter en äldre kvinna. Kort till längden men rund och robust. Hade det inte varit för alla hennes vita hårstrån och en kal fläck mitt på huvudet, hade man aldrig gissat hennes ålder till en dag äldre än 30.
Jag tittar på henne och känner behovet av att dra på mungiporna och le mot henne. Leendet tillbaka uteblir. Kvinnan ställer sig hastigt, lite vingligt upp och börjar vanka av och an medan hon lyfter ena benet lite högre, vartannat steg hon tar. Nu blir kissränderna längs hennes jeans tydliga och jag vänder bort huvudet illa kvickt med blandade känslor av obehag och pinsamhet.
På bänken där hon tidigare satt, ligger dagens Metro, blötlagd av en cirkel av urin. Hon vänder sig om och blickar ner under bänken, förmodligen för att se om urinet hade läckt igenom tidningspappret. Under bänken låg till synes en trasig handduk och en överanvänd tandborste.
Hon är den sista personen att kliva på bussen och ser sig blygt om efter en plats att sitta på. Den nu nästan fullsatta bussen, består av människor som alla vänder bort sina huvuden i avsky, eller för att de skäms. Jag ställer mig upp och flyttar mig längre bak i bussen för att erbjuda henne min plats.
Resten av bussturen sitter alla med sina huvuden vända ut mot fönstret, eller med ögonen fästa på fötterna. I deras blickar kunde man se obehaget som växte inom dem. En doft av urin väckte mina tankar - och den bistra sanningen är -även jag skämdes. Även jag kände obehag.
När jag sitter bekvämt i mitt varma hem, kan jag inte släppa tankarna på kvinnan med de nerkissade jeansen. Jag har jobbat hårt för allt jag har. Igår påmindes jag om att förstå värdet av det och värdet av att faktiskt bry sig om sina medmänniskor. För faktum är att, en dag kanske det är någon av oss som sitter där på dagens Metro och försöker få våra urinerade jeans att torka.
Hip Hip
Har den senast tiden tagit en paus från det mesta som varit tidskrävande i min stressiga vardag och istället fokuserat på att lägga all min lediga tid på att bara ta hand om mig själv och njuta. Pengarna försvann innan första veckan av månaden var avklarad, men det är helt okej. Att investera i sig själv ger i längden den högsta vinsten!
Allt ifrån att piffa till mitt utseende, till att hänge mig till roliga aktiviteter som att faktiskt bege mig ut och äta på restaurang /fika /gå på bio etc, istället för att dega hemma. Bort med msn, facebook, timmar i telefon, sovande under dagen.
Jag har äntligen insett att en stressig vardag inte alls behöver innebära degraderingar, så länge man använder den lediga tiden till att tillfredställa sig själv och sina behov.
Självfallet, en länk med en låt som får mig att vilja springa ut i solen och göra piruetter
Don't Worry, Be Happy
Emlan, du och jag, on an Island in the sun, i sommar! Längtar!
Järnspikar!
Tillbaka till stenåldern igen då, fattig och datorlös.
Effektiv har jag redan varit, pluggat en hel del och börjat läsa Dan browns Gåtornas palats, som jag köpte för 1,5 år sedan. Nu är det bara att städa och tvätta för att sedan bege mig ut för att ha lite roligt.
Det var nog någon där ovan som inte delade min åsikt om att det var en bra idé att dega i sängen hela dagen, med alla serieavsnitt. Det kommer något gott ur allt, nu är jag effektiv utan att känna mig tvungen till att vara det. Rastlöshet kan driva en långt! :)
Det här var ganska skönt faktiskt.
Nostalgi
Jag har lyckan att ha två äldre bröder, vilket under min barndom bidrog till att jag fick se många filmer som andra missade, och kom in i musikens värld mycket tidigare än andra.
Sen kan det diskuteras om Freddy Kreugers Elm street terror var lämligt för en 5 åring, men föga visste mina föräldrar att jag gömde mig och såg filmerna med syskonen när de hade lagt sig. Freddy filmerna kan tyckas vara fåniga idag, men själv blinkar jag fortfarande till innan jag lägger mig efter att precis ha sett på dem och nynnar på
One, two, Freddie's coming for you
three four, better lock your door
five six, grab your crucifix
seven eight gonna stay up late
nine ten, never sleep again...
En stor favorit var The lost boys med Keifer Sutherland, som är en härlig skådespelare. Den tänkte jag se ikväll. Frågan är om det är en bra idé!? Har en känsla av att den inte kommer att hålla måttet så här 22 år senare. Next in line är Legend (1985), med Tom Cruise. Den älskade jag för att det fanns en tjej med vackra namnet Lili och enhörningar. Kan inte säga att jag direkt kunde kallas kräsen som liten.
">Buzzador
